ord utan röst
Hade velat säga så mycket men orden kom inte till mig.
Sanna Österman
Jag hade velat beröra med det som inte går att klä i ord
Svagheten i det starka att vara där jag är
Att berätta den berättelsen som just nu är min värld.
Tre korta veckor, tre långa likaså
Beroende från vilken del av jorden du blickar från
Min tid är ett vakuum mitt i stormens öga
Din är orkanen
Jag ger tillit att det som behöver sägas tillslut finner formen att bilda en mening
Meningen med det som är precis så perfekt för vad det begär
Långsamt smeker min tanke dina anletes drag
Över den skarpa näsan mot den vackert välvda munnen
jag kysser
Smeker det jag minns av det som är
Låter min kropp värmas i din täthet av närhet
Omsluts av energin som håller i
Och om det där som bara är vi
Ditt och mitt
Som sanden mellan dina tår
tänker jag känslomässigt silas
tills jag slipat mina drag i en mjukare form
Utan konturer upplöses jag
Tills din närhet är åter i min del av världen
I din famn blundar jag.
Gömmer ansiktet mot din hals, mina läppar lätt mot din hud
Din doften utan talade ord
Jag ler stilla