Du undrar vad det är.

Jag undrar vad det är du inte ser.

Du tycker jag är tvär och vrång.

Jag undrar hur det kommer sig att du aldrig lyckas tyda min inre sång.

Den sjunger just nu en sorgsen melodi om levandskriser och sorti.

Den behöver tydas rätt så att jag själv kan finna ett sätt.

Att leva tillsammans med dig i någon slags harmoni.

För att göra det behövs det mer än vardags prat där vi är tagna för givet i en ful refräng.

Som den sommar sång var vi en gång. En sång där känslan för oss två var det viktigaste av uppdrag vi hade då.

Där vi stöttade i opartisk delaktighet och gav av vår famn.

Jag till dig och du till mig.

Jag längtar efter att få luta min panna mot ditt bröst. Där jag så enkelt förut kunna finna tröst.

För jag är inte alltid stark även om du vill ha det så.

Jag är inte alltid så tjusig och nobel som jag kunde låtsas då.

Jag är ganska ynklig och ful. Gör inte allting rätt.

Jag försöker, ska du veta, att hålla huvudet högt. Jag försöker på alla sätt vara komplett.

Men mina små skavanker måste också få ta plats om det ska kunna läka och ge mig mera kraft.

De behöver synas och tryggas av dig för att det ska landa helt i mig.

Jag vill bli älskad trots brister och fel. Vill bli sedd för den jag är.

Jag är en kvinna med kraft, jag kan försätta berg i ett nafs.

Men då måste jag få läka från det som gör ont.

Det måste få finnas tid även för mig att inte behöva vara stark endast för dig.

Sanna 2015

Tror inte du förstår hur glatt hennes hjärta slår
Med din röst helt nära hennes öra
Kanske inte alla de rätta orden en hon vill höra
Men duger gott och lite till
När det enda hon vill
Är att krypa tätt intill, nära, nära
Känna dina andetag, känna en suck av välbehag
Nöjer sig dock med att ligga sked
Helt sant att det inte behöver innebära mer
En hon har längtan att bara vara
Att andas för en kort minut
I sin egen takt utan att fatta beslut
Att bara vara den hon är i er gemensamma sfär.
Naken. Utan skal
Naken tillsammans utan krav.

Sanna

Hur kan känslor storma i ett hav av tysthet?
Hur kan kinden hetta när vinter får råda i oss båda?
Föraktets ansiktes krockar hårt in i det lyckliga. Skuffa undan, nedvärdera.
Hur kan du veta så säkert att det du säger är det enda sanna?
Det finaste ordet från din djupaste stämma
Jag trycker till, gör som jag vill. I min enkelhet är jag andras komplikation
Ja, jag vet. Jag lever med det. Med mig och med dig varje dag, vart andetag.
Jag är ledsen, men jag kom för att stanna.
Du hade kanske trott något annat?

Sanna Oktober 2011

Någonstans inom mig
I nattens sena timma
Där fanns ett du och där fanns ett
Jag.
I nattens dunkel träder ensamheten fram som ett oöverstigligt berg
Där finns bara jag. Ingen som säkrar min lina.
Ensamheten är klädd i mörkaste chiffong.
Den skrider på fest där ingen annan finns till hands
I min egen dans är salsan rytmer för distans.
För min kropp ensam över ett ny polerat golv.
Halkar och slår mig stilla.
Ty ingen finns att ropa ut det som smärtar
Dansen är inte vacker när den dansas själv.
Den ter sig ganska illa.
Hur kan världen vara överfylld när jag ensam är?
Hur gick det till när du och jag blev jag och jag.
Jag lägger mig i en säng för två där andetagen inte är mina egna
Det enda jag hör är mitt eget hjärtas slag.
Så somnar jag tillslut ensam fast vi är två och vaknar i tidig morgon timma.
Där i sängen ligger både du och jag och tankar under nattens sena timmar var…
Ja, vad var det nu det var?
Var det ett du eller var ett det jag.

Sanna Juli - 2011

Det finns inte tillräckligt med kärlek i universum för att beskriva vad mitt hjärta säger de dagar som är så här.
Det finns kraft i energin som skulle flytta berg, men inte läka det trasigaste hjärtat.
Ty hjärtat är inte av sten, det är av kött och rödaste blod.
Själen kysser stranden där du går och smeker den kind som tårar märkt av ilskan och vanmakten.
Den kysser dig stilla och lovar att det finns en morgon, en dag och en natt då lugnet och insikten landar och byggt bo i ditt väsen.
Det lovar jag dig lika sann som din existens på jorden

Sanna någon gång 2010