frihet eller feghet

Ibland undrar jag om du är nära mitt hjärta

Eller väldigt långt ifrån.

Ibland undrar jag om känslan är äkta

Eller bara fabricerad av en sång jag hörde en gång.

Ibland är tanken på dig så verklig

Den att ha dig nära mig.

Att den inte kan vara sann eftersom vi inte älskat varann.

Det finns stunder då du inte upptar min tid för en endaste sekund

Där andra fyller mitt liv, min kropp och min längtan efter kärlek.

Medan du samtidigt, allt för många stunder

Finns i mina tankar, dina läppar tryckt mot min hud.

Det finns gånger du gör mig ledsen

För att du inte tillåter mig vara din, där du hellre släpper in andra i det som är ditt.

När jag samtidigt vet att jag inte tillåter dig in i det som är mitt

Inte vill ha dig nära.

Bara ha dig för att du inte är min.

Somliga saker sårar och jag tror det är precis det ditt undermedvetna vill

För kanske satte sig det som är jag för nära intill?

Det som du gärna skyddar med allt vad du är värd

Det du har uppnått, något jag inte förstått.

Du kallar det frihet

Jag kallar det brist på mod.

För bristen på mod är en kär gammal vän

En vän som jag trodde hade vänt sitt anlete hem igen.

Som en viskning från mig till dig

Släpp inte taget om det som är vårt.

Två tjuriga oxar eller bara två vilsna idioter, bekväma och rädda för förändring

Det blir ganska svårt.

Vad vi än försöker inbilla oss är det så det blir

När det kommer till dig och mig.

Den ena rädd om sin frihet och den andre rädd för det som är nytt.

Kanske rädds vi båda det som inte finns

Om något fanns överhuvudtaget allas.

Kanske var det bara en sång som jag hörde spelas på radion någon gång, som en jävligt sorgsen sekvens över någon annans liv, någon annans mentala balans

Någon annans förvirrade längtan efter en andra, tredje och fjärde chans.

Inte jag, utan du

Tro inte du förstår det du själv inte upplevt
Du kommer aldrig med rättvisa spegla den andres upplevelse
Hur gärna du än vill, behöver du respektera att andras svärta inte är din egen
Du kan bjuda på din famn, på mjuka ord. På tröst utan att hävda din egen röst. 
Böj dig stilla inför det okända. 
Känn tacksamhet för att du får vara någons ankare i dennes stormande hav.
Men ta inte över scenen & spela huvudrollen i den historia som inte är din egen.  
Var den lyhörda statisten, den bästa av bakgrundskören & den följsamma meddansaren. 
Är det svårt att följa, stå still, helt nära & låt den andre föra. 
Ge av ord & famn, ge för att du på riktigt vill & kan. 
Släpp greppet om egot ett litet tag. 
Sprid tillförsikt till någon som för tillfället behöver det bättre än ditt eget jag. 

 

Om jag lämnar dig nu

Som vingen på en slända, så spröd och genomsynlig.

Så kan du se min längtan, mitt innersta väsen.

Med lätta vingar för vinden mig på äventyr.

Vart vet jag inte.

Det är bara min själ som får svar.

Kvar på jorden är bara mitt skal, en boning för mitt innersta väsen i detta liv just nu. Följs vi inte åt gör vi det i sinom tid.

Vi möts där själar sammanstrålar, där är tiden blind.

Där vinden alltid är ljum.

Där, vart det nu än är, tror jag gröna ängar möter stranden som möter havet som på vår jord.

Där växer skogen trolsk och stor.

Men utan någon som sörjer, utan hungriga barn. Ingen som slår, ingen som tar, ingen som förgör vackra själar som den gör på vår jord.

Där finns en svag melodi från en röst utan massa, den finns där du behöver den, den finns där för alla.

Om jag lämnar dig nu eller om många år så syns vi snart igen. Det här är början på allt och slutet på det som vart.

Om jag lämnar dig nu så vill jag att du ska veta.

Jag ville aldrig lämna dem jag älskar, jag ville alltid finnas kvar.

Därför kommer jag att finnas i det som engång var.

Nära dem som behöver mig, nära dem som jag behövt.

Kärleken är stark, den är störst av allt, den är själarnas allt…

 

 

 

Den filmen som är vår

När jag känner, faller allt sönder och på plats

Där är du men inte jag, fast jag är där varje dag

Lev med mig, nära stanna kvar fast jag vill att du går

Vi längtar till något att längta efter som vi ändå inte vet vad det är.

 

Sakta flyter en film förbi, i den filmen simmar vi

Sakta flämtar dina andetag mot min hals som varma puffar mot en frusen hud, en grå kall vinter dag

Dina och mina händer mot hjärtans slag i takt, i takt.

Starka simmar vi mot en framtid, oviss men viss om att det är du och det är jag

 

När jag känner, faller allt sönder och på plats

Du är jag eller vad det jag som var du

Vi vet inte längre vart ifrån vi kom eller varför vi slog in på varandras steg.

Här är vi nu, du och jag, fast i en film vi själva skapat

Vi är alla dessa roller från huvudperson till statist

Med en rätt så sargad kuliss

Vi har lagat den miljoner gånger. Givet den ny färg och form

Men materialet är det samma den är vår egen sång

 

Sakta flyter filmen förbi, i den filmen simmar vi

Sakta flämtar dina andetag mot min hals som varma puffar mot en frusen hud en grå kall vinter dag

Dina och mina händer mot hjärtans slag i takt, i takt.

Starka simmar vi mot en framtid, oviss men viss om att det är du och det är jag

 

När vi känner, faller allt sönder och på plats

Här står vi nu och undrar vem det är som egentligen är du eller jag

Det har skördats en del tårar på den väg vi valt

Faktum är att det blivit en hel ocean

Solen har lyst ibland mellan mörka regnfyllda moln och  

skrattet har tillfälligt fångat vår stund 

Den stunden på en millisekund är värt undret som sker

Ger hjärtat mer

Det behövs så lite, så lite för att se

Att du är jag och jag är du

 

Sakta flyter en film förbi, i den filmen simmar vi

Sakta flämtar dina andetag mot min hals som varma puffar mot en frusen hud

en grå kall vinter dag

Hjärtans slag i takt, i takt.

Starka simma vi mot en framtid, oviss men viss om att livet är fyllt av ett du och av ett jag

 

 

 

Regn

Jag vill släppa allting. Vända kinden mot kudden och ryggen mot regnet som droppar utan för mitt sovrumsfönster.

Där mjuka regnstrålar strilar som floderna i Afrikas slättmarker med hopp om grönskan som skall väcka liv och samtidigt en vila i det varma och fuktiga. Jag vill känna den vilan i mina ben och ett mjukt lugn i min mage, att vilja orka, att orka till att orka.

Jag är här och funderar på när den där dagen ska komma.

Den dagen när jag inte känner skulden bränna i magen och stressen flämta mig i nacken. Jag är här, fast jag knappt vet vart jag är, vem jag är.

Jag är gjord utav dig, men inte av det som borde vara mig. Så hur skall jag då hitta tillbaka? Lämnar du ut kartan? Kartan i mitt universum som du stal.

En höstdag där regnet äger solen som trots sin glöd falnar bakom svarta moln av oändlig sorg och smärta. Vem äger dig? Äger du dig själv till skillnad från mig. Dubbelt ägt mot enkel utvägt.

Släpp min hand, den är inte trygg hos dig, släpp den och jag skall vara dig evigt tacksam. Om tacksamheten ger dig vad du kräver, kanske det räcker. Det räcker för mig. Jag ska ljus i sinnet springa till ett kaos som blir reda när min väg är min egen, när sorgen och kärleken tillhör mig.

Det är vad jag lovar jag dig. Det är vad jag tror jag kan lova mig.

 

Mantra

Yoga, yoga, yoga likt ett mantra tar kroppen sin form i det vidunderliga. 
Fötter som kramar moder jord, huvud & händer smeker himlavalv. 
Själen i lycka över det makalöst enkla i det svåra. Kroppen gjord för rörelse, rörelsen till för människan, för det den en gång varit i tidens begynnelse.
Lyckan som landar i bröstet som mjukaste bomull där efterdyningar av välbehag ger mersmak. 
Låter sinnet landa i det ljusaste av strålar, lägger lugnet närmast hjärtat. 
Ger dig av mig, ger mig av dig. 
För att jag vill, för att du kan. 
Och allt är i sin ordning, precis där jag är ska jag vara & precis där du är kliver det rätta in. 
Du är bara din, där andra med respekt för ditt väsen kan få dig till låns.

Kommentarer

28.12.2015 10:08

Lotta a

Fina texter Sanna ! Så levande .